01:01.6
Mula sa pagsasama namin ng halos limang taon
01:04.7
Akala ko pa nga noon
01:07.8
Na may diferensya ako
01:09.7
Napagalaman kong asawa ko lang pala
01:13.9
May deformation pala sa kanyang matres kaya hirap sa pagbubuntis noon
01:18.1
At ayon sa doktor
01:20.2
Ang pagdadalang tao niya daw ay tsamba
01:24.2
Pero hindi ibig sabihin noon na hindi na masusundo nito ng isa pang bata
01:28.1
Naalala ko pa noon nakakabukod pa lamang namin ang bahay
01:33.6
Sumilom din kami ng matagal sa binan ko pagkatapos ng kasal
01:38.0
Alam nyo na, nag-iipon pa kasi kami noon
01:42.1
Hindi naman sana mapapaaga ang kasal namin kung hindi lang kami nahuli ng tatay ng asawa ko
01:50.1
Kahit hindi reasonable ang dahilan pero
01:53.5
Pinakasal talaga kami
01:57.5
Kahit hindi ako handa
01:59.6
Napilitan na lang
02:02.9
Mahal ko naman si Edna
02:04.7
Malapit lang ang lugar namin sa hangganan ng Talibon
02:10.9
Pero nasa Kanluran Banda
02:15.3
Bukid pero may maayos na manadaan
02:18.2
Ang bahay namin mag-asawa ay hindi pa nga tapos noon
02:22.2
Wala pang finishing
02:24.0
Wala pang bubong ang kusina
02:27.5
Konkreto yon na may isang silid lang
02:30.0
At sakto sa laki na sala
02:32.1
Basta ay yung sapat lang bilang panimula sa pagbuo ng bagong pamilya
02:38.1
Ilang distansya sa bahay
02:42.9
Na kung saan may iilang mga bahay doon na magkakalayo
02:46.7
Bale itong lupang pinagtayuan namin ng bahay
02:50.6
Bigay ng mga magulang ni Edna
02:53.0
Hindi maganda ang lupa yung gawa ng
02:58.4
Pero kahit pa pano
03:00.3
May matatawag na kaming amin
03:02.6
Ang likod nito ay masukal na kakahuyan
03:06.3
Sa itaas pang dayon
03:08.5
Hindi pa kami nakakapagpakabit ng kuryente
03:13.5
Kaya nagtsatsaga muna kami noon sa may gasera
03:17.0
May trabaho ako sa Talibon
03:19.9
Sumasama ako sa Tatay Samuel sa Pananagat
03:24.7
Dapat ay pag-aaralin ako sa kolej
03:26.7
Pero naudlot yun gawang napaagang pag-aasawa ko
03:31.1
Ang edad ko na mag-asawa
03:34.1
Labing pitong taong gulang
03:36.2
Yung asawa ko ay classmate ko lamang noong high school
03:39.8
Madalas naiiwan si Edna sa bahay
03:44.5
Ginagabi na kasi ako sa pag-uwi
03:49.3
May sinabi siya sa akin
03:51.7
May matanda o manong babae na laging napapadaan
03:56.7
Tapos tumititig sa kanya
03:58.2
Sinabihan pa si Edna na malusog daw ang bata sa kanyang sinabupunan
04:03.6
Napaka-weirdo naman noon sabi ko sa kanya
04:07.2
Pero hanggang daan lamang umano
04:11.1
Hanggang sa naglimang buwan na ang tiyan ang asawa ko
04:15.1
Ang tatay ko noon ay hindi na ako pinapasama sa Pananagat
04:20.3
Pero tinutulungan ako ng mga magulang ko sa gastusin
04:24.1
Alagaan ko na lamang ng mga mga mga mga mga mga mga mga mga mga mga
04:26.7
Alagaan ko na lamang daw muna yung asawa ko noon
04:28.5
Matagal daw kasi nabuntis si Edna
04:31.5
Tapos limang buwan na ang tiyan
04:33.9
At sa puntong yun ay masela na daw ang limang buwan
04:37.5
Hindi lamang sa pagbubuntis
04:40.4
Kung hindi ito din umano ang panahong
04:43.1
Napakabango na para sa aswang
04:46.3
Ang laman ng kanyang sinabupunan
04:50.1
Tinawanan ko ang tatay na mga sandaling yun
04:56.7
Kaso giniit niyang may aswang daw sa lugar namin
04:59.3
Dati pa daw itong gumagala
05:02.4
Katunayan ay noong ipinagbubuntis pangaraw ako ng aking ina
05:07.5
Inaswang si nanay
05:09.5
Mabuti na lamang daw at nagkataong hindi na nagat si tatay noon
05:13.9
Kahit medyo hindi ako naniniwala
05:17.1
Magpaganon ay sinunod ko na lamang siya
05:21.7
Binantayan ko ang asawa ko
05:25.4
Base din sa ipinagubutan
05:26.7
Ang uutos ng tatay Samuel
05:28.0
Magpausok daw ako kada gabi
05:31.0
Lagyan ko daw ng mga dahon ng kalamansi
05:34.3
O hindi naman kaya kahil
05:36.7
May mga tanim naman sa paligid na kalamansi
05:40.4
Yun lamang ang nilagay ko noon
05:42.9
Napakabango ng paligid
05:52.5
Hanggang sa isang hapo na tayo
05:56.7
Bigla na lang sumigaw ang asawa ko
05:58.9
Kasalukuyan ako noon nagtatanim ng kulay
06:03.4
Kung hindi ako nagkakamali
06:08.1
Kagad ko namang tinungo si Edna
06:11.1
Nakita ko siya sa silid na sapuang tiyan
06:14.5
At nakasimangot ang mukha
06:16.6
Para bang hirap na hirap
06:19.3
Kagad ko namang tinanong kung anong problema
06:23.0
At ang sabi niya sakin ay
06:25.6
Masakit na ako yun
06:26.7
Bakit umano masyado ang kanyang dyan na para daw tinusok ng kung ano?
06:34.0
Tarantang taranta ako nun.
06:36.9
Siyempre hindi pa niya kabuanan.
06:39.6
Hindi ko naman siya kayang buhatin.
06:42.2
Kasi tumaba na talaga si Edna.
06:45.7
Ang ginawa ko ay lumabas ako ng bahay.
06:48.8
Humingi ng tulong.
06:51.1
Doon ako sa kalsada nagpunta.
06:52.7
Habang paparating ako ay nahagip ko ng tingin
06:57.5
ang isang matandang babae
07:00.3
sa isang puno malapit sa bahay.
07:05.4
Dulot ng pagtataka ay huminto ako.
07:08.9
Sinipat ko itong maigi.
07:12.0
Nakita niya siguro ako kaya
07:13.4
ayun, bigla nalang umalis.
07:18.2
Sinundan ko pa ito ng tingin.
07:20.8
Patungo yun sa likod ng bahay.
07:22.7
Hanggang sa naglaho nalang sa gubat.
07:27.3
Binalikan ko ang asawa ko.
07:32.7
Paano ba naman kasi?
07:37.4
Katunayan ay nakakatayo na nga
07:39.0
at kasalukuyan pa noong umiinom ng tubig.
07:49.4
Ang sabi niya naman,
07:50.7
hindi na daw masakit ang kanyang tiyan.
08:00.5
Bigla nalang nawala eh.
08:03.8
Kala ko nga makukunan ako eh.
08:06.9
Tugon niya sa akin noon.
08:09.2
Kita ko ang balisang mukha.
08:14.0
may nakita akong matanda sa labas
08:16.1
sa bandang bakuran kung saan may puno doon ng Madre Cacaua.
08:24.7
hindi kaya aswang yung matandang yon?
08:28.2
Sinanay bumisita noong nakaraang buwan eh.
08:31.3
Mag-iingat daw ako sa aswang.
08:33.3
Magli limang buwan na daw ang tiyan ko.
08:36.7
Malalaman naman daw kapag may aswang dahil sasakit na yung tiyan eh.
08:40.7
Hindi kaya aswang yung laging napapadaan dito?
08:44.7
Wika ni Edna noon.
08:49.7
kahit hindi naniniwala sa ganyan,
08:52.7
niloko ko na lamang ang sarili ko.
08:55.7
Inisip kong totoong may aswang nga
08:57.7
at posibleng yun nang matandang nakita ko.
09:02.7
Kinabukasan noon,
09:04.7
umuwi kami ng bayan.
09:07.7
Doon mismo sa bahay ng mga magulang ko.
09:11.7
Ayoko sabihin na dahil ang susungit.
09:14.7
Nung nakikisilong pa nga kami sa kanila,
09:17.7
hindi ko nakitang hindi nakasimangot yon.
09:20.7
Parang galit sa akin.
09:22.7
Samantalang sila naman ang dahilan kung bakit kami nakasal kaagad eh.
09:26.7
Tapos lumalabas ngayon na parang hindi nila ako gusto.
09:31.7
Doon kami na natili sa bahay namin.
09:34.7
Sa ikalawang araw,
09:37.7
dinulog ni Tatay si Edna sa isang albularyo.
09:44.7
malapit lang sa amin.
09:46.7
Ang pangalan nito,
09:49.7
Binatang albularyo yon.
09:52.7
Ewan ko kung bakit hindi nag-aasawa.
09:57.7
sa naririnig ko sa Tatay,
10:00.7
may tahas daw kaya hindi nakapag-asawa.
10:03.7
Ganon daw talaga ang may tahas,
10:06.7
o yung tinatawag na divino.
10:12.7
inaaswang nga daw ang asawa ko.
10:15.7
Mabuti at nailikas ko daw sa lugar.
10:17.7
Dahil sa ganoong sitwasyon o mano,
10:20.7
ay namarkahan na ng aswang ang bahay namin sa bukit noon.
10:25.7
Madali na lamang sa aswang ang pagpasok at isagawa nito ang pagkuha sa sanggol sa sinapupunan ko.
10:33.7
Mas ikabubuti daw kung nasa bahay lang muna ako ng mga magulang ko.
10:38.7
Pero wag umanong pagkakumpiyansa.
10:41.7
Dahil sa oras na mag-akda na ang aswang nang bibiktimahin.
10:44.7
Ito talaga ang pupuntiriyahin.
10:47.7
At hindi na babaling sa iba.
10:50.7
Binigyan pa ako noon ng garapa.
10:53.7
Maliit lang iyon.
10:55.7
May lamang mga tipak ng kahoy.
10:57.7
Kasama ng konting langis.
11:00.7
Ang sabi ni Puloy,
11:04.7
Pangontra sa aswang.
11:06.7
Sa oras na may umaligid daw na aswang ay malalaman namin.
11:10.7
At sa oras na umaligid daw na aswang ay malalaman namin.
11:15.7
Iinit ito at kukulo.
11:18.7
Ang iba pa nga daw ay pumuputok ang garapa.
11:21.7
Yan ay kung nasa delikado ng kalagayan ng isang biktima.
11:28.7
Bantay sarado sa amin si Edna.
11:31.7
Naantala pa nga ang kinabubuhay noon nila nanay Rosa at tatay Samuel.
11:36.7
Paano ba naman kasi?
11:40.7
nagbantay na rin.
11:41.7
Ang kapatid ko namang babae ang sumusuporta sa amin noon.
11:47.7
Matanda iyon sa akin at nakapagtapos ng pag-aaral.
11:50.7
Kasalukuyang guro sa lugar namin.
11:53.7
Katulad ng ginagawa ko noon sa bahay namin sa bukid.
11:58.7
Nagpapausok kasama ng tatay.
12:01.7
Yung kapitbahay nga namin noon ay reklamo ng reklamo.
12:07.7
hinaluan ng gulong ang apoy.
12:09.7
Siyempre sino ba namang hindi sisimangot sa amay nito.
12:13.7
Mabuti sana kung mahangin na mga sandaling iyon.
12:18.7
Kaya kulob na kulob ang lugar.
12:21.7
Pinaintindi naman ng tatay.
12:24.7
Kamag-anak lang naman namin iyon.
12:31.7
Nang makausap nga ng tatay ito,
12:34.7
tumulong na rin ito sa pagpapausok.
12:37.7
May sinabi pa si Kuya Ramon.
12:39.7
Noong isang gabi daw habang nasa labas siya ng bahay,
12:44.7
may napansin siyang umaaligit sa bahay ng magulang ko.
12:48.7
Napagtanto niyang aswang iyon nang tamaan ito ng ilaw.
12:54.7
dahil naroroon ang asawa kong buntis noon.
13:00.7
maging ang iba pang mga kapitbahay,
13:05.7
May nagsabi pa nga na sobrang abusado na ng aswang.
13:09.7
Noon pa daw ito namimirwisyo.
13:12.7
Katunayan ay may napatay na umano itong isang buntis.
13:16.7
Wala namang ibang mapagbibintangan kung hindi aswang lang.
13:20.7
Dahil nakuna ng babae at wala nang bata.
13:24.7
Anim na buwan daw ang bata noon.
13:28.7
Naging magaan ang loob ko noon.
13:31.7
Sino ba namang hindi?
13:33.7
Eh maging mga kapitbahay namin nakabantay na rin eh.
13:36.7
Ayon din kasi sa kanila,
13:39.7
sobrang agresibo umano ng aswang.
13:44.7
Mga isang linggo,
13:46.7
dinugo ang asawa ko, Sir Seth.
13:55.7
Isinugod pa ito sa ospital.
13:58.7
Mild bleeding lamang umano.
14:01.7
Kapit na kapit pa rin ang bata.
14:03.7
Hindi ko alam kung ano ang naging dahilan.
14:07.7
Basta ayon sa doktor ay may sugat umano sa masselan ng asawa ko.
14:13.7
Nakansyawan pa nga ako noon.
14:18.7
Akala nila may nangyari pa rin sa amin.
14:21.7
Kahit nabuntis na yung asawa ko.
14:24.7
Napailing na lang talaga ako, Sir Seth.
14:27.7
Pag gawin namin sa bahay,
14:31.7
Nawindang kaming lahat noon.
14:35.7
Hah! Kamunti ka na makuha yung batang yan ah.
14:39.7
Tignan niyo yung bubungan niyo.
14:41.7
Huwi ka ni Puloy noon.
14:45.7
ako at ang Nanay Rosa ay sabay na napatingala noon.
14:50.7
Nanlaki ang mga mata ko, Sir Seth.
14:53.7
Yung bubung namin na yero,
14:56.7
may siwang na ito.
14:57.7
Nakatapat mismo yun sa sala kung saan kami natutulog ng asawa ko.
15:08.7
Panayibitaw ng mabigat na salita ni Puloy.
15:12.7
Napakalakas umano ng aswang na yon.
15:15.7
Posibleng na manipula umano kami kagabi at hindi na malayan ang paglangit-ngit ng yero.
15:23.7
Napakaimposibleng man nung hindi kami nagising noon.
15:28.7
Doon ay nakapagdesisyon si Puloy
15:32.7
na manatili sa bahay namin hanggang sa isilang ang anak ko.
15:37.7
Baka kasi mabigyan uli ng pagkakataon ng aswang
15:41.7
at yun na ang sandaling makuha ng anak ko.
15:45.7
Nagtanong naman ako noon kung bakit hindi natuloy ang pagkuha sa anak ko kung nabigyan ito ng pagkakataon.
15:52.7
Siyempre, mapapatanong ka eh.
15:57.7
Nahawi na nga yung bubong eh nang wala kaming kamalay-malay.
16:02.7
Hanggang sa itinuro ni Puloy ang altar namin,
16:07.7
gulat na gulat ako dahil yung garapa na may lamang humag,
16:15.7
Nanlilimahid pa nga sa lang isang dibisyon ng altar.
16:19.7
Ayon kay Puloy, kung wala ang lana na yon sa bahay,
16:24.7
ay posibleng matuloy nang nilalang ang balak nito.
16:28.7
At dahil nga sa pagkulo at sumabog pa ang garapa,
16:32.7
naamoyin nang nilalang ang baho na siyang ayaw na ayaw niya.
16:38.7
Muli akong binigyan ng himag.
16:41.7
Nasa loob din yon ang garapa.
16:43.7
Ang sabi ni Puloy,
16:45.7
kung ganun katapang ang aswang,
16:48.7
dapat ay pahiran ko daw ng lana ang tiyan gabi-gabi.
16:51.7
Pero hindi pa rin siguradong ligtas si Edna.
16:56.7
Gawa nang ang aswang umano ay hahanap at hahanap ng paraan,
17:00.7
lalo na at alam nang may pangontra nun.
17:03.7
Tiyak na gagawa ito ng plano kung papano maisagawa ng maayos ang hakbang.
17:09.7
Posibleng yung aswang na yon,
17:14.7
Dahil kung hindi pa,
17:16.7
sa usok pa lamang sa labas ay matatakot na ito pero,
17:19.7
hindi nangyari yon.
17:22.7
Tila ba sanay na sanay ang nilalang na yon?
17:26.7
Ituloy niyo pa rin yung pagpapausok.
17:29.7
Kung hindi ako nagkakamali,
17:32.7
kung saan kayo nakatira,
17:34.7
doon din malapit nakatira yung aswang na yon.
17:37.7
Bakit kabisadong kabisado niya kayo?
17:42.7
nabanggit mo Edna na madalas napapadaan yon sa inyo?
17:46.7
Sa ikatlong araw,
17:47.7
kung walang bibisita dito,
17:50.7
ako yung bibisita sa bahay niya.
17:53.7
Wika ni Puloy nun.
17:55.7
Kagad na nagmungkahi ang tatay na sasama siya,
17:59.7
pero hindi pumayag si Puloy.
18:02.7
Kapag sumama sa kanya ang walang kaalaman,
18:05.7
madali siyang mamamatsyaga ng aswang.
18:08.7
Mabuti na lang umano yung nag-iisa,
18:11.7
dahil kampante siya sa sarili.
18:13.7
Wala siyang iisiping iba kung hindi ang sarili lang.
18:18.7
At kung nag-aalala man daw kami,
18:21.7
hindi dapat yon mangyari,
18:24.7
dahil kayang-kaya niyang aswang na ito.
18:27.7
Para na rin umanong matahimik at maging kampante ng mga tao.
18:31.7
Matagal na umanong tinutugis ng pamilya nila ang aswang na ito, pero,
18:36.7
sobrang ilap daw.
18:39.7
Ngayong posibleng doon nakatira sa kung saan nakatirik ang bahay namin.
18:45.7
magiging madali na lamang daw sa kanya yon.
18:50.7
Hindi na nagbigay ng komento pa ang tatay.
18:57.7
Baggos ay binalot ako ng pagkamangha noon kay Puloy.
19:03.7
wala pang trenta si Puloy,
19:05.7
pero ganoon ito kapanatag sa sarili na kayang puksain ang aswang.
19:09.7
Doon nga nanatili si Puloy,
19:14.7
pero tuwing gabi lang ito.
19:16.7
Sa biranda siya natutulog noon.
19:19.7
Wala namang sandatang dala.
19:22.7
Basta kaswal lang.
19:24.7
Kung titignan ay parang hindi mapagkakatiwalaan.
19:27.7
Pero napaka pulido magsalita.
19:36.7
Pero sa ikalawang gabi,
19:39.7
habang natutulog ang asawa ko noon
19:42.7
at kasalukuyan akong nagpapaantok sa likod ng bahay,
19:46.7
bigla na lang may kung anong hanging malakas
19:50.7
ang tumama sa mga puno noon.
19:53.7
Tapos yung mga asong naglalampungan sa kapitbahay namin.
19:58.7
Nagpulasan na mga ito,
20:01.7
na para bang may bumato.
20:04.7
Takang taka ako noon.
20:06.7
Iba ang nararamdaman ko sa paligid.
20:09.7
Parang ang hirap huminga.
20:12.7
Hanggang sa nakita ko si Puloy
20:16.7
naglalaka dito sa mga halaman namin na santan.
20:20.7
Ang kamay nito ay nakaangat noon.
20:23.7
Kagad akong lumapit sa kanya pero,
20:27.7
Pumasok ka sa loob! Dali!
20:32.7
Naudlot yung paglapit ko.
20:34.7
Lumis ako patungo sa bulwagan ng bahay.
20:36.7
Kagad akong pumasok sa loob noon.
20:40.7
At kung hindi ako nagkakamali,
20:43.7
may aswang sa paligid.
20:46.7
Akma ko nangigisingin si Edna pero nakadilat na pala ang mga mata nito.
20:51.7
Tapos ay sapu niya ang tiyan.
20:54.7
Ang sabi ay parang kumikirot daw ang kanyang tiyan noon.
20:59.7
Nariyan siguro sa labas yung aswang.
21:02.7
Si Puloy kumilos na Edna.
21:04.7
Teka! Ako! Tulog pala sila tatay!
21:10.7
Tumingin ako sa altar pagkasabi ko noon.
21:14.7
Nagulat ako. Kitang kita ko na kumukulo ang laman ng garapa.
21:20.7
Sumasayaw-sayaw pa yon.
21:23.7
Nawari ba'y may lindol?
21:26.7
Kagad kong kinuha yon.
21:29.7
Nabitawan ko kaagad gawa ng sobrang init neto.
21:34.7
Parang humawak ako sa hawakan ng kawali na nakasalang sa nagliliyab na apoy.
21:41.7
Kumuha ako ng tela.
21:44.7
Doon ko din ang pot.
21:47.7
Inilipat ko ito sa tabi ng asawa ko.
21:50.7
Mantaki nyo, Sir Seth.
21:53.7
Yung asawa ko pagkahawak sa garapa.
21:56.7
Hindi ito napaso.
22:00.7
Mainit daw pero hindi naman daw ganun kalala.
22:02.7
Pero kapag ako ang humawak.
22:09.7
Pakicomment na lamang dito kung bakit naging ganun.
22:13.7
Pero sa isip ko noon.
22:15.7
Baka para lang talaga yon sa pangproteksyon sa asawa ko.
22:19.7
Kaya sa kanya ay walang reaksyon ito.
22:22.7
Ilang saglit lang ay sumilip ako sa bintana.
22:26.7
Nakikita ko si Puloidon.
22:29.7
Kinukumpas ang kamay nito.
22:30.7
Sabay duranang kung ano.
22:34.7
Parabang dumura ng hangin.
22:37.7
Basta parang baliw tingnan pero.
22:40.7
Habang nangyayari yon.
22:42.7
Nakakarinig ako ng mahinang tinig na.
22:46.7
Parabang tunog ng tuko.
22:49.7
Pero nakakakilabot pakinggan.
22:55.7
May kumalabog sa likod ng bahay.
22:57.7
Nagulat ako noon dahil nga malakas ang kalabog na ito.
23:02.7
Na siya namang dahilan kung bakit nagising si nanay at tatay Samuel.
23:07.7
Lumapit ang mga ito sa akin at nagtanong kung anong nangyayari.
23:12.7
Sabi ko. May aswang.
23:16.7
Si Puloid ay nakita kong bigla nalang tumakbo patungo sa may likuran.
23:21.7
Kung kaya naman ay lumabas kami ng bahay ni tatay.
23:27.7
Habang bitbit ng tatay ang itak.
23:30.7
Nang makarating kami sa likod.
23:33.7
Nakita namin si Puloid na nakatayo at nakaduro ang kamay sa isang direksyon.
23:38.7
Tapos ay may tinatawag itong pangalan na hindi ko maintindihan.
23:43.7
Pagsipat ko kung saan nakaduro ang kanyang kamay.
23:47.7
Nakakita ako ng isang babae na nakahubot-hubad.
23:51.7
Sa maniwala man kayo o sa hindi.
23:55.7
Nakasandal pa yun sa isang puno na waribay hilong-hilo nun.
24:01.7
Hindi yun matanda.
24:04.7
Yung inaakala kong matanda kagaya nang sinabi ng asawa ko.
24:10.7
Nasaan yung tao ito?
24:13.7
Baling kinitan ang katawan at kitang kita ko pa ang maselang bahagi.
24:19.7
Tinatamaan ito naman.
24:21.7
Nang ilaw mula sa kusina.
24:24.7
Habang nakaduro ang kamay ni Puloid sa babae, unti-unti siyang lumapit dito.
24:31.7
Huli kang animal ka!
24:33.7
Kala mo makakatakas ka pa?
24:36.7
Manong Samuel, kumuha ka ng tali.
24:39.7
Mungkahi ni Puloid.
24:41.7
Kagad naman kumuha ng tali ang tatay ko.
24:44.7
Alam ko na kung para saan yun.
24:47.7
Akala ko pa si tatay ang tatali sa babae.
24:51.7
Aba! Hinaagis sa akin ng lubid.
24:54.7
Ako ang inuntusan.
24:56.7
Teka tay! Ikaw na lang!
24:59.7
Ikaw na lang anak! Ikaw naman yung malapit eh!
25:05.7
Naduwag yung tatay ko.
25:07.7
Ang tapang pa nitong magsalita pero nang makita ang aswang.
25:11.7
Umatras ata yung pagkalalaki.
25:13.7
Hindi kaya nahiya lang siya dahil nakahubot-huba nito.
25:17.7
Nakikita ko namang hindi makatingin ng deretso.
25:19.7
Hindi na lamang ako noon nagreklamo pa.
25:25.7
Lumapit ako sa babae pero sumambulag talaga sa akin ng napakabahong amoy.
25:32.7
Sobrang baho talaga.
25:35.7
Masahol pa ito sa amoy ng dumi.
25:38.7
Nakakasuka yun pero tiniis ko lang.
25:41.7
At nung akma kong tatalian ang babae,
25:45.7
bigla na lamang itong nagmakahawa.
25:49.7
Huwag daw namin siyang saktan.
25:52.7
Wala daw siyang masamang motibo sa lugar.
25:55.7
Sinundan lamang umano niya ang kanyang lola.
25:59.7
Pipigilan niya sana ito dahil nasa piligro din ang lola niya.
26:03.7
Alam niya daw na may nanghihimasok na albularyo noon.
26:08.7
Sabi ko na nga ba eh. Hindi nag-iisa yung aswang.
26:14.7
Totoo ba yung sinasabi mo Binibini?
26:18.7
Anong pangalan mo?
26:21.7
Susan. Susan po. Pasensya na po. Pero wala talaga akong masamang sadya.
26:28.7
Yung lola ko lang pero wala po siya dito. Hindi ko alam kung nasaan na siya.
26:34.7
Umalis kasi ito at alam kong himbuntis na naman yung puntirian niya eh.
26:39.7
Lagi ko po yung sinasabihan na huwag na lang hamakin sa iba na lang.
26:44.7
Pero hindi po siya nakikinig sa akin.
26:47.7
Magaling magaling. Kinain mo na din ang mga sinabi mo.
26:52.7
Ano? Huwag na lang hamakin yung babaeng buntis at sa iba na lang ka mo.
26:57.7
Ibig sabihin likas na talaga sa inyo yung manalasa ano?
27:02.7
At dahil sa akin nag-aalala ka sa lola mo. Tama ba?
27:08.7
E pagpalagay na lang natin wala kang motibo rito. Pero sa iba meron.
27:13.7
Sige. Itali mo. Naghuhugas ka pa ng kamay aswang ka.
27:20.7
Huwi ka ni Puloy habang inuutusan ang babaeng iyon.
27:25.7
Ako naman noon ay tinali ko na lamang ang babae. Aminado akong nakakaawa ang mukha niya.
27:32.7
At in fairness maganda siya at maputi.
27:36.7
Medyo maganda din yung alindog ng kanyang katawan. Mabaho nga lang talaga.
27:42.7
Matapos kong matali yun, kinalad ka dito patungo sa bahay nila Puloy.
27:50.7
Pinasunod ako ni Puloy habang ang tatay naman noon ay sinabihang ang asawa ko daw ay ipasok ng silid.
27:58.7
Huwag daw lalabas. Mabuti na lang at walang nakakita. Kung meron pa talaga, mabubulabog ang lugar.
28:08.7
Hakala yung mga rapist kami noon.
28:10.7
Manta kayo, nakahubot tubad kaya yun?
28:15.7
Magiging totoo lang ako. Dahil yun naman talagang nangyari. Magiging totoo din ako na nawala ang pagkatakot ko noon.
28:25.7
Alam niyo na siguro yung dahilan. Hindi tayo maiwasang magkaroon ng maduming pag-iisip.
28:32.7
Nang makarating kami sa bahay nila Puloy, ang nanay ng albularyo ay nagulat.
28:40.7
Magtanong pa yun kung sino ba ang dalang babae.
28:43.7
Sinabi naman ni Puloy na aswang. Doon ito iginaid o tinali sa likod ng bahay. May kamalig doon na kung saan ito ang tanggapan ni Puloy ng mga pasyente niya.
28:57.7
Silyado naman kaya hindi makikita. Bali parang bahay na din yung kamalig na yun.
29:04.7
Hindi ko kinaya. Napili kong tabunan ang kanyang katawan.
29:10.7
Matapos noon ay kinausap ko si Puloy. Nagtanong ako kung papano naging aswang ang babae. E nasaan yung tao lang naman ito?
29:21.7
Natural. Magsasaan yung tao talaga yan dahil sa ginawa ko. Binasa ko yung abilidad.
29:28.7
Huwag mo sigurong naisin na makita yung totoo nilang anyo. Hihimatayin ka lang sa takot.
29:37.7
Tumangu lamang ako at inisip na posibleng ngayon.
29:40.7
Albularyo kasi siya at siya lang ang nakakaalam nito.
29:45.7
Muling nagsalita si Puloy. Gagamitin niya umano ang babae.
29:51.7
Siyempre, napakunot kagad ang mukha ko noon.
29:55.7
Nagtanong kung bakit gagamitin. Naisip ko kasi na baka pagsasamantalahan niya.
30:02.7
Pasensya na pero dumumikas ang isip ko noon.
30:06.7
Hirap naman magsinungaling.
30:07.7
Lalabas na hindi na totoo ang kwento ko.
30:11.7
Maganda kasi talaga ang babae.
30:14.7
Kumbaga ang walang matigas na tinapay sa mainit na kape.
30:22.7
Kagamitin kong bihag.
30:24.7
Hindi ang kung anong laman ang kokote mo.
30:29.7
Mana ka sa tatay mo ah.
30:31.7
Hindi naman may pagkakaila eh.
30:33.7
Napaaga yung pag-aasawa mo.
30:34.7
Para ako nung sinampal ng kahihiyan.
30:39.7
Napatanguwa ko noon at nanghingi ng pasensya.
30:42.7
Ilang saglit lang ay may inabot sakin si Puloy.
30:47.7
Kahoy na kulay itim.
30:49.7
Pero korting patalim ito.
30:52.7
Nagtanong naman ako kung para saan yon.
30:56.7
Ang sabi ni Puloy, dignom daw yon.
31:00.7
Pangontra sa aswang.
31:01.7
Kung magkataong manghahas daw ito sa amin, saksakin ko daw ng walang pag-aalinlangan.
31:10.7
Pero tingin niya, hindi na kami ang punteriya.
31:15.7
Bagkos ay si Puloy na ang punteriya ng matanda.
31:19.7
Natitiyak siyang may sasagip sa babae.
31:22.7
Kung hindi daw sa gabing yon.
31:27.7
Kahit na may araw pa.
31:31.7
Medyo nakaramdam ako noon ng pagkaalala.
31:35.7
Kasi ang bahay nila, Puloy, malayo sa mga kapitbahay.
31:39.7
Malapit sa dagat pero nasa liblibanda.
31:43.7
Kaya sinabi ko na pwede ako makatulong.
31:46.7
Pero gaya ng sinabi niya kay tatay.
31:49.7
Ganun din ang sinabi niya sakin.
31:52.7
Wala siyang kasama at dapat siya lang.
31:55.7
Dahil siya lang daw ang may kaalaman.
31:58.7
Ang nanay niya ay palilikasin niya muna.
32:01.7
Pansamantala lamang daw ito.
32:04.7
Hindi na ako nagsalita noon.
32:07.7
Maya-maya pa, umuwi na ako.
32:11.7
Nang makarating sa bahay, nakita ko doon ang pinsan kong si Kuya Ramon.
32:18.7
Ipinaalam pala ni tatay ang nangyari pero hanggang doon lamang sa pamilya namin.
32:24.7
Gawa ng baka magdulot daw ito ng katatakutan.
32:28.7
Si Kuya Ramon naman ay may sakbit na ito.
32:32.7
Hinayaan ko lang naman iyon.
32:35.7
Basta si Edna ay nasa silid na nila nanay at tatay.
32:39.7
Doon na lamang daw kami at huwag sa sala.
32:42.7
Nilagyan pa ng harang ang kisame.
32:45.7
Kung sakaling manalasa ang aswang ay hindi ka agad dederecho sa asawa ko iyon.
32:51.7
Naiisip ko yung babae.
32:54.7
Naiisip ko din ang posibleng mangyari.
32:57.7
Natitiyak akong magiging magulo ito.
32:59.7
Pero labas na kami doon.
33:02.7
Si Puloy na rin naman ang nagsabi na siya na ang puntiriya.
33:07.7
Kinabukasan, bumisita si Puloy.
33:12.7
Kasama nito ang babae at hindi na nakatali noon.
33:15.7
Nakabihis pa ito.
33:18.7
Pero mahigpit na hinawakan ni Puloy sa bisig.
33:22.7
Nakayuku lamang umano yung babaeng iyon.
33:26.7
Dumalaw daw kagabi ang lola nito pero
33:28.7
umalis din kaagad.
33:31.7
Nag-iiyak si Susan.
33:34.7
Wala nang tiyak ang buhay niya.
33:37.7
Baka kapag pinakawalan siya ayon pa ang dahilan na mamamatay siya.
33:42.7
Gawa nga nang nabunyag na daw ni Susan ang lahat.
33:46.7
Totoo ngang malapit lang sa lugar namin sa bukit ang tirahan nila.
33:53.7
Anong gagawin mo dyan?
33:55.7
Tanong ni Tatay Samuel kay Puloy.
33:58.7
Nadalim ko sa lugar nila.
34:01.7
Ngayon kailangan ko na ng tulong niyo.
34:04.7
Hindi na kasi palihimay yung patungo sa lugar eh.
34:09.7
Mungkahi ni Puloy.
34:11.7
Ako noon ay kaagad ding nagsabi na sa sama.
34:14.7
Maging si Kuya Ramon.
34:19.7
kalmado lang naming dinala.
34:22.7
Iyon bang parang kasama lang na tila barkada?
34:24.7
Inaabisuan kasi ito ni Puloy na huwag gagawa ng kilos na mapaghahalataan ang mga taong madadaanan namin.
34:35.7
itatago niya ang pagkataon ng babae.
34:38.7
Yun naman naman ang pinakamaselan sa aswang.
34:42.7
Ang pagkataon nito.
34:44.7
Dahil sa oras na may makakaalam na iba,
34:50.7
Pumayag naman si Susan.
34:52.7
Apon na kami nang makarating sa bukid.
34:57.7
Dumaan pa kami noon sa bahay namin.
35:00.7
Tumambay ng panandalian habang nakikiramdam si Puloy sa buong lugar.
35:05.7
Ang sabi ni Puloy,
35:08.7
ugad nga daw ng aswang ang lugar na iyon.
35:11.7
Napaka tinik dahil nakaya ng mga itong mamuhay ng matagal nang hindi napapansin ng mga taong nakatira.
35:19.7
Kung walang naging inkwentro,
35:22.7
mananatiling lihim ang lugar ng aswang.
35:28.7
walang wala lang.
35:30.7
Narinig ko ang pag-uusap nila tatay.
35:33.7
Anong oras ba umano kami kikilos noon?
35:37.7
Sabi naman ni Puloy,
35:41.7
Basta magdala lang daw kami ng kahit na anong sandata na magagamit para protekta ng sarili.
35:48.7
Siya na ang bahala sa pagbasa-gumano ng abilidad ng aswang.
35:53.7
Hindi ko alam kung ano ba yung pagbasag-basag na iyan.
35:57.7
Basta ang naiintindihan ko lang,
36:00.7
mawawala ang bisa ng pagiging aswang ng isang tao.
36:05.7
Noong palubog na ang araw,
36:08.7
napansin ko si Susan.
36:13.7
Para bang kinakabahan ito.
36:15.7
Napakalikot ng mga mata
36:18.7
na wari ba'y naghahanap ng pagkakataong tumakas.
36:23.7
Pero hindi iyon mangyayari.
36:26.7
Dahil hanggang sa mga sandaling ito,
36:29.7
hawak-hawak pa rin siya ni Puloy.
36:32.7
May nakalinkis pa na bandana sa kanilang kamay.
36:36.7
Yun bang nakatali?
36:38.7
Para masigurado na hindi talaga makakawala.
36:42.7
Nagmungkay si Puloy na kung saang direksyon patungo ang babae.
36:48.7
Basta siguraduhin lang umano na doon mismo sa kung saan nakatira
36:53.7
ang aswang na lola.
36:57.7
Pumayag naman si Susan.
36:59.7
Kinikilabutan ako ng mga sandaling iyon.
37:03.7
Lalo na nang makapasok kami sa gubat.
37:06.7
Hindi naman ito yung gubat na sobrang luma na.
37:10.7
Kagaya na lang nang may naglalaki ang mga puno.
37:15.7
basta makikita doon ay mababang kahoy
37:19.7
at mga damong lampas tao.
37:22.7
Walang diyak na daan.
37:24.7
Basta kung saan tutungo ang babae,
37:27.7
ay doon din kami sumusuot.
37:33.7
Siguro'y mga kalahating oras ata iyon.
37:38.7
sinabi nang sa unahan,
37:40.7
bahay na umano nila.
37:41.7
Napakabaho ng lugar.
37:44.7
Yun bang parang kung saan saan na lamang dumudumi ang mga nakatira doon?
37:48.7
Inisip ko nga na baka maraming bahay eh.
37:51.7
Kaso nang nagpatuloy kami sa paglalakad.
37:56.7
nakakita ako ng isang tahanan doon.
38:03.7
Pero nasa ibang direksyon iyon.
38:05.7
Malinis ang lugar at halatang napapakita ako ng isang tahanan doon.
38:08.7
Malinis ang lugar at halatang napapangalagaan.
38:13.7
Sa mga sandaling iyon,
38:15.7
kalulubog pa lamang ng araw.
38:18.7
Kaya hindi pa gaano madilim.
38:21.7
Napakatahimik ng lugar.
38:24.7
Hanggang sa sumigaw si Puloy,
38:27.7
tinawag nito ang pangalan ng matanda.
38:31.7
Narinig kong telma iyon.
38:34.7
Siguro ay nalaman ni Puloy ang pangalan dahil na rin sa dalaga.
38:39.7
Paulit-ulit iyon sa pagsisisigaw.
38:42.7
Ilang saglit lang ay may sumilip sa bintana ng bahay.
38:47.7
Pero matandang lalaki ito.
38:50.7
Nagkatitigan kami noon ni tatay.
38:53.7
Si Puloy naman ay binati iyon at sabi pa nito,
39:05.7
Siguro apo niyo tong babae, di ba?
39:08.7
Nasaan po yung matandang babae na si Telma?
39:11.7
Pwede ba siyang makausap?
39:14.7
Hindi kaagad nagsalita yung matanda.
39:17.7
Tumangu lamang ito at nagtungo sa beranda.
39:21.7
Makikitang may sinisipat pa iyon sa paligid.
39:27.7
Hindi pa dumadating si Telma.
39:30.7
Abay Susan, bakit mo naman dinala ang mga iyan dito?
39:36.7
Hindi sumagot si Susan sa matandang lalaki na iyon.
39:40.7
Sa halip ay doon ito nagsalita kay Puloy.
39:44.7
Ang sabi ng dilag,
39:46.7
nagtatago lamang sa paligid ang lola niya.
39:50.7
Ang matandang lalaki ay kapatid ng lola nito.
39:54.7
Ang pangalan nito ay Duro.
39:57.7
Huwag daw siyang hahayaan sa lugar dahil papatayin siya ng mga ito.
40:01.7
Nagkukunwari lamang umano ang matandang nakikita namin na iyon.
40:09.7
Papakawalan kita.
40:11.7
Pero huwag kang lalayo ah.
40:13.7
Huwi ka ni Puloy.
40:15.7
Kinalas ni Puloy ang bandana na nakatali sa kanilang mga kamay.
40:20.7
Hindi naman umalis ang babae.
40:23.7
Nanatili lamang ito sa tabi ni Puloy.
40:28.7
lumabas na ang matanda.
40:29.7
Lumabas na ang matandang babae.
40:32.7
Nawindang ako nun.
40:35.7
Naroroong nanggagaling ito sa masukal.
40:39.7
Tama ang hinala namin ng asawa ko.
40:42.7
Ito nga ang aswang na matanda.
40:45.7
At ito din ang nakita ko noon habang sumasakit ang tiyan ni Edna.
40:51.7
Lumapit ito sa akin pero ang simpatya nito ay nakatuon sa babae.
40:59.7
Nakasimangot ang mukha.
41:02.7
Halatang galit na galit.
41:04.7
Maya-maya pa ay may lumabas pang isa.
41:08.7
Lalaki na nasa husdo na ang edad.
41:11.7
Tingin ko ay kaidaran lamang ng aking ama.
41:15.7
Pabulong na nagwika si Susan.
41:18.7
At ang sabi nito,
41:20.7
ang nakikita namin ay yung tiyuhin niyang tagabyan unido.
41:24.7
Ito daw ang nananalasang orihinal.
41:27.7
Ito daw ang matagal ng pirwisyo sa lugar.
41:33.7
Wala akong pakikong sino pa sa inyo.
41:36.7
Lahat naman kayo may masasamang loob eh.
41:39.7
Hindi lang siya ang pirwisyo,
41:41.7
kung hindi ang pamilya niyo mismo.
41:44.7
Abay, akalain mo ba namang marami pala kayo?
41:48.7
Wika ni Puloy doon kay Susan.
41:51.7
Sa maniwala man kayo o sa hindi,
41:54.7
parabang maimahi ka itong si Puloy.
41:57.7
Bigla na lang kasing nilapitan niyong ng matanda.
42:01.7
Hinawa ka ng balikat nito.
42:04.7
Kitang-kita ko kung papano mamilipit sa sakit ang matandang iyon.
42:09.7
Napalood sa lupa.
42:11.7
Umiyak ito ng umiyak.
42:15.7
Yung tiyo ni Susan ay akma pang lalapit pero,
42:19.7
matutulad ka sa kanya kapag may ginawa ka.
42:27.7
Makikinig sa kung anong sasabihin ng albularyo.
42:33.7
alam ko na kung sino-sino kayo.
42:35.7
Pwede ko kayong patayin ngayon din.
42:38.7
Siguro naman hindi nalingid sa kaalaman niyo ang patungkol sakin, di ba?
42:44.7
alam ko sa sarili na maging ako ay pinag-aralan niyo na rin.
42:52.7
huwag niyong gagalawin.
42:54.7
Pakakawalan ko kayong lahat.
42:55.7
Pero huwag na huwag kayong mananalasa pa.
43:01.7
Hindi ako masamang tao
43:03.7
para pumatay na lang ng basta-basta.
43:06.7
Usapang tao sa tao ito.
43:08.7
Hindi ko iniisip na aswang kayo.
43:11.7
Lahat naman may karapatan.
43:18.7
magtatapos din sa usapang panig ng tao.
43:25.7
kahit saan magpunta ang mga aswang,
43:28.7
matutukoy na ni Puloy.
43:30.7
Kaya walang takas ang mga ito sa kanya.
43:34.7
Isang pitik lang ng daliri at konting orasyon
43:38.7
ay titirik na umano ang kanilang mga mata.
43:44.7
pinakawalan ni Puloy ang matanda.
43:48.7
Si Kuya Ramon naman,
43:50.7
tila ba nangigigil ito?
43:52.7
Bakit tumano dinaan sa pakiusap?
43:55.7
Eh hindi naman mapagkakatiwalaan ang aswang.
44:00.7
Ang sabi ni Puloy,
44:02.7
wala o manong dapat ipag-alala.
44:05.7
Ipagpalagay na lamang daw namin hindi mapagkakatiwalaan pero,
44:10.7
wala din itong magagawa
44:12.7
kung hindi ang magbago na.
44:15.7
Sapat na ang makita sa personal ang mga ito
44:18.7
at malaman ng mga pangalan.
44:19.7
Saan datanaw man na iyon?
44:22.7
Para madali lang silang patayin.
44:25.7
Hindi nalang nagsalita pa si Kuya Ramon.
44:28.7
Si Tatay naman at ako,
44:32.7
pero abinado ako noong takot na takot na talaga ako.
44:37.7
Hanggang sa bigla na lang sumigaw itong tiyo ni Susan.
44:41.7
Halos mapatakbo ako nang bigla na lamang itong magbago ng muka.
44:53.7
tapos pumula yung mga mata.
44:55.7
Umusli din ng konti yung uso.
45:02.7
bumunot ng itaknon.
45:04.7
Si Susan naman ay sumigaw na wag gagawa ng hindi maganda ang kanyang tiyo.
45:09.7
Habang si Telma naman,
45:11.7
kinakawayan ang tiyo ng dilag at pinapakalma ito.
45:15.7
Pero hindi yun ito.
45:20.7
para mo na rin pinanindigan na tumataliwas ka sa usapan ha.
45:31.7
Si Tatay noon ay bumunot na rin ang itak.
45:36.7
yung kahoy na kulay itim.
45:39.7
Inihanda ko na riyan
45:41.7
pero nakatoon ang atensyon ko kay Susan.
45:44.7
Baka kasi tumaliwas din ito bigla.
45:48.7
naggukunwari lang pala, diba?
45:51.7
Kaya sa oras na pumalag ito,
45:54.7
sasaksakin ko talaga.
45:57.7
Pero patuloy lamang ito sa pagpigil sa kanyang tiyuin.
46:01.7
Isang indikasyon na sumasang-ayon ito kay Puloy.
46:06.7
Lumapit yung tiyo ni Susan kay Puloy.
46:09.7
Kitang-kita ko kung paano maglakad
46:12.7
na para bang gagamba nakakakuha lang.
46:15.7
Pahinto-hinto ito
46:18.7
at yung ulo ay parang sa manok.
46:21.7
Umabali-bali yun.
46:24.7
Talagang nakakakilabot tingnan.
46:27.7
Kumabig ako noon kay Susan.
46:30.7
Si Tatay ay inangat na ang itak.
46:33.7
Samantalang si Puloy naman ay kalmado lang.
46:37.7
Nakaduro ang isang kamay sa tiyo ni Susan
46:41.7
at yung daliri ay nagsisenyas na pinapalapit niya ito.
46:46.7
Mga segundo lang ang namagitan.
46:49.7
Bigla na lang yung sumunggab.
46:52.7
Parang lasing ito.
46:54.7
Ahabang patungo kay Puloy
46:57.7
nawalan na lamang ng balanse at lumiis ng daanon.
47:01.7
Tapos ay natumba sa masukal na parte.
47:05.7
Para bang manok na tinamaan ang tari.
47:10.7
pero mamamatay din ilang saglit lang.
47:12.7
Ganun na ganun ang nakikita ko.
47:16.7
Nangingisa yung aswang.
47:19.7
Ang sabi pa ni Puloy.
47:21.7
Sino o mano ang susunod?
47:24.7
Pwede ding gawin ang ginawa ng isa pero ganun din ang kalalagyan.
47:30.7
Lumapit si Puloy doon sa tiyo ni Susan.
47:34.7
Sumunod si Kuya Ramon.
47:36.7
Ako naman dahil sa tindi ng kurusidad ay sumunod na rin noon.
47:40.7
Nakikita kong tumitirik ang mga mata noong tiyo ni Susan.
47:46.7
Nakalawit ang dila nito.
47:49.7
Nasaan yung tao na yon?
47:51.7
Para bang sinumpong ng epilepsy?
47:54.7
Bumubula pa yung bibig.
47:57.7
Ayon naman dito kay Puloy.
48:00.7
Hindi pa naman daw patay yon.
48:04.7
Habang buhay nang paralisado ang aswang.
48:08.7
May binanggit pa na klase nito.
48:10.7
May binang orasyon si Puloy.
48:12.7
Basta ang naiintindihan ko noon ay tatlong makamandag na taladro, maloosa at tardar.
48:18.7
Ang tatamaan nito, yon lamang umanong may masasamang loob at kampon ng demonyo.
48:25.7
Dahil kung sa tao niya ginamit yon, hindi uubra.
48:31.7
Kayo nang lumigpit dito sa kamag-anak niyo.
48:34.7
Siguro naman nakita niya na yung isang halimbawa.
48:37.7
Susanne, kung gusto mong sumama sa amin, pwede.
48:42.7
Di ka din naman ligtas sa kanila eh.
48:47.7
Mungkahi ni Puloy.
48:49.7
Napapailing na lamang ako noon.
48:52.7
Sobrang kalmado nitong si Puloy.
48:55.7
Parang wala lang nangyari.
48:58.7
Mantakin nyo, halos hiwalayan na ako ng saktong pag-iisip sa nervyos noon pero,
49:04.7
siya, parang wala lang talaga.
49:11.7
Sumunod naman kami sa kanya, hanggang sa makalayo na.
49:17.7
Nakita kong tumatakbo itong si Susanne at sumunod sa amin.
49:22.7
Sabi pa nito, sasama na lamang daw siya pero,
49:26.7
ang problema, saan siya titira?
49:29.7
Problema ba yun? Doon ka sa bahay. Malaki naman yung bahay.
49:37.7
Mas mabuting doon at hindi ka susumpungin ang pagiging aswang mo.
49:43.7
Nararamdaman kong may pagkapilyo din itong si Puloy.
49:47.7
Nakakatiyak akong may gusto siya sa babae.
49:51.7
Bakit ka nga naman bumamala sakit ng ganun, diba?
49:55.7
Pero sa ganda ba naman ni Susanne?
49:57.7
Parang gusto kong banaten si Puloy.
50:00.7
Pero natatakot naman ako at baka magalit.
50:03.7
Langiya tong albularyo na ito.
50:06.7
Sabagay, binata pa naman.
50:09.7
Mula ng araw na yun, hindi na gumambala pa ang aswang.
50:15.7
Tiyak na mangyayari talaga yun.
50:18.7
Maging yung tiyo ni Susanne, hindi na rin ito makakapanalasa pa.
50:24.7
Ito pala ang banggiitang aswang.
50:27.7
Hindi yung lola ni Susanne.
50:30.7
Pero sa kabila ng lahat, doon muna talaga kami nanatili sa bahay ng mga magulang ko.
50:37.7
Hanggang sa napagdesisyonan na lang ng tatay na magtayo kami ng bahay sa malapit lang at iwan na lang ang bukid nun.
50:46.7
May atraso daw kami sa aswang at kahit pa nabantaan ni Tony Puloy, papano na lang kapag manabla, diba?
50:58.7
Nakapagpatayo kami ng bahay.
51:01.7
Nahihiya nga ako sa kapatid ko dahil nag-loan pa ito sa pagiging guru niya.
51:06.7
Imbis na ilaan sa bahay nila tatay, sa amin talaga.
51:11.7
Pero ayos lamang umano yun sa kapatid ko.
51:14.7
Basta wala daw kami sa piligro.
51:17.7
Naisila nga ang unang anak ko.
51:22.7
Tuwang-tuwa si nanay at tatay.
51:24.7
Maging kaming mag-asawa ay tuwang-tuwa din.
51:29.7
Si Puloy, sino ba namang mag-aakala na totoo palang hinala ko?
51:35.7
Naging asawa niya si Susan.
51:38.7
Pero kamilang pamilya ang nakakaalam sa pagkatao ng kanyang asawa.
51:42.7
Mabait na literal itong si Susan. May suot ito na kung anong kwintas nun.
51:48.7
Ayon sa tatay ko, sinabi ni Puloy na pagpawala daw yun ang sumpong.
51:54.7
Kung iisipin, malawak ang naging saklaw ng kwento.
52:00.7
Hindi lang patungkol sa akin, sa pamilya namin, kung hindi pati na rin sa kwento ng buhay ni Puloy.
52:09.7
Mantakin nyo, albularyo, may asawang aswang.
52:14.7
Pero yung aswang naman na yun, kung sa isda pa, mamahalin.
52:19.7
Dugyot lang ang itsura ni Puloy at maitim pa, pero maladyosa ang asawa.
52:25.7
Kinaiingitan pa nga sa amin yun eh. Sumasama pa nga yun sa panggagamot niya.
52:31.7
Hindi na naasiwa sa mga pangontra.
52:34.7
Parang nasanay na rin si Susan nun.
52:51.7
May baba kasitahan ng sulat ang mga lahat!